Denna spanska häst beskrivs som modig, intelligent, tålig ädel och vänlig. En häst som har lätt för att anpassa sig efter olika situationer och är energisk och välbalanserad, den är också lättlärd och väldigt lyhörd på sin ryttare.
Uttrycksfulla raser som portugisiska Lusitano, Lipizzaner från Österrrike Lusitano och Paso Fino från Puerto Rico är alla exempel på andra hästraser som härstammar från den spanska hästen.
Kungliga hästar
Den renrasiga spanska hästrasen Pura Raza Espanola, ofta kallad P.R.E., kallas ibland slarvigt för Andalusier eller Iberisk häst. Men det är inte detsamma som den renrasiga spanska P.R.E.-hästen.
Ursprunget av rasen är man inte helt klar över men däremot vet man att redan under den tidiga romerska epoken så finns det beskrivningar av den typen av hästar i området som idag är Spanien.
De romerska författarna som Pluarchos, Plinius d.ä. och Seneca d.y. skrev samtliga om den vackra spanska hästen som dessutom var modig och lydig. Egenskaper som de beskrev var perfekt på en häst som kunde användas för både krig och de olika spel som arrangerades under den tiden.
Spanien blomstrade under mitten av 1500-talet så Kung Felipe II bestämde sig för att skapa den den ultimata hästen, efter ideal man hade under renässansen. Han sammanförde då hela rikets bestånd av hästar och började sätta upp avelsmål för att den spanska hästen under följande år skulle uppnå sin höjdpunkt.
Kungliga Stuteriet
Därför skapades det välkända stuteriet som kallades “De “Kungliga Stallarna” i Córdoba. De absolut bästa hingstarna samlades där och sedan sökte man reda på de bästa stona i alla
provinser i närheten av floden Guadalquivir eftersom det då var den tiden var det mest aktiva området i Spanien när det kom till hästuppfödning.
Det var bakgrunden till “Kungliga Stuteriet” som senare fick namnet “National Stud Farm”. Under denna period skeppade man även en hel del hästar över till den amerikanska kontinenten. Hästarna som exporterades var basen för många av de raser som sedan kom till där.
Allt detta skedde under en tid som var Spaniens guldålder och den mest värdefulla gåvan man kunde få från en spansk monark var en av de unika, fantastiska hästarna.
Ryktet om rasens förträfflighet spreds över Europa och likaså rasen i sig. P.R.E. blev därför också ett populärt avelsmaterial när många av de centraleuropeiska raserna uppkom.
I Spanien idag finns runt 6000 uppfödare av P.R.E. och i resten av världen ett 1000-tal till. I över 60 länder räknas det finnas ungefär 100.000 individer.
Rasstandard
Det finns tydliga regler för hur ett exemplar av rasen ska se ut och detta kontrolleras innan de accepteras in i stamboken. P.R.E. är inte den största hästen, mankhöjden ligger mellan 154 och 165 centimeter där 152 centimeter är lägsta godkända för ston och 154 centimeter minst för hingst.
Samtliga färger är godkända men däremot är en del större vita tecken inte tillåtna.
Hästarna måste röra sig elastiskt och energiskt med väl framåtgripande rörelser och höga benrörelser som är både harmoniska och taktfasta.
Enligt den rasstandard som finns bör alla hingstar från två år och uppåt ha lång, tjock svans och man.
