Skydda hästens ben mot höstlera: Så håller du hagen torr och fri från skador

Varför höstleran är hästens värsta fiende

Har grindhålet blivit en djup, kladdig grop och kommer hästen in med leran långt upp på benen? Hösten ställer höga krav på både hästens hud och rörelseapparat. När regn, tramp och dålig avrinning kombineras blir marken snabbt tung. Djup lera bryter ner hudens naturliga barriär i karlederna genom ständig väta, smuts och upprepad nötning. Små sprickor kan sedan utvecklas till inflammation och infektion. Sådana problem beskrivs bland annat i den veterinärmedicinska genomgången om karledsdermatit hos häst.

Leran påverkar också hur hästen belastar benen. När hoven sjunker och delvis sugs fast krävs större kraft för varje steg. Hästen kan översträcka böjsenor och belasta ligament ojämnt, särskilt vid vändningar, start och stopp. Det betyder inte att all mjuk mark är farlig, men djup och klibbig lera som hästen måste kämpa igenom är en tydlig riskmiljö. Förebyggande markarbete kostar vanligtvis mindre än upprepade veterinärbesök, konvalescens och produktionsbortfall i ridskole- eller avelsverksamhet. Målet är inte att göra hela hagen hård, utan att skydda de platser där hästarna står, vänder och passerar mest.

Hälsoriskerna i marknivå och så uppstår skadorna

Hästens ben utsätts för flera olika belastningar när underlaget blir lerigt. I djupa partier hålls hoven kvar en kort stund när hästen försöker lyfta den. Den fördröjningen kan förändra benets normala rörelse och öka draget i böjsenor och stödjande ligament. Vid grindar och foderplatser upprepas belastningen hundratals gånger eftersom hästarna samlas där. Trängsel ökar dessutom risken för snubbling, plötsliga sidosteg och sparkar.

Hudproblemen börjar ofta på en mycket liten nivå. Fukt mjukar upp huden i karleden, medan sand, lera och växtdelar skaver bort det yttersta skyddet. Därefter får bakterier, svamporganismer eller parasiter lättare tillträde. Tillståndet kallas bland annat mugg, rasp eller karledsdermatit och kan ge rodnad, svullnad, skorpor, vätska och ömhet. Hästar med mycket hovskägg och hästar med vita ben kan vara särskilt utsatta, men alla hästar kan drabbas.

Konstant väta påverkar även hovarna. En hov som aldrig hinner torka blir mjukare och mer sårbar. Sömhål kan släppa, skor kan lossna och sulan kan bli känslig. I strålfårorna kan hovröta utvecklas när smuts och fukt stängs inne. Kontrollera därför inte bara om hästen haltar. Tidiga förändringar syns ofta som värme, lukt, ömhet, skorpor eller en hov som börjar spricka.

• Se efter om hästen har kortare steg eller tvekar i leriga partier.
• Kontrollera karlederna dagligen efter rodnad, sprickor, skorpor och vätska.
• Lyft hovarna ofta och leta efter lukt, mjuka strålar, tappskor och stenar.
• Reagera på svullnad, tydlig värme, sår, hälta eller onormal belastning.

Jordbruksverkets krav och praktiska åtgärder för torra ytor

God hästhållning innebär att miljön ska vara säker, ren och anpassad till hästarnas behov. Jordbruksverkets vägledning om skötsel och stallmiljö för hästar betonar bland annat daglig tillsyn, förebyggande vård, säkra golv och en torr, välskött stallmiljö. För hästar som vistas ute under den kalla årstiden behöver planeringen även omfatta liggplats, väderskydd, vatten, foder, dränering och möjligheten att röra sig utan att fastna i riskfylld mark.

En ligghall ska ge en torr och ren viloplats. Om hästarna väljer att stå vid ingången eller undviker ligghallen behöver orsaken undersökas. Markens lutning, vindriktning, vattenflöden och flockens rörelsemönster påverkar resultatet. Placera därför inte ligghall, vatten eller foder i en naturlig svacka om det finns ett högre och bättre dränerat alternativ. Kring utfodringsplatser ska marken hållas så att lera, gödsel och foderrester inte skapar en ohygienisk eller hälsovådlig miljö. Vid större ombyggnader kan förprövning hos länsstyrelsen behövas, särskilt när antalet hästar eller byggnadens användning förändras.

• Studera var regnvattnet rinner efter ett kraftigt skyfall.
• Välj högt belägna platser för ligghall, foder och vatten när det är möjligt.
• Led bort takvatten så att det inte mynnar vid grindar eller gångstråk.
• Skapa flera användbara ytor så att hästarna inte tvingas samlas på samma plats.
• Kontrollera att liggplatsen förblir torr, ren och tillräckligt stor för hela gruppen.

Så hårdgör du grindhål och utsatta passager steg för steg

Grindhålet är ofta den bästa platsen att börja på. Det är där hästarna väntar, vänder och passerar varje dag. Arbeta helst innan höstregnen har mättat marken. Markera hela den yta där hästarna faktiskt står, inte bara den synliga leran precis innanför grinden. En för liten åtgärd gör att belastningen snabbt flyttar sig till kanten.

1. Schakta bort matjord, rötter och organiskt material tills fastare undergrund nås. Ta även bort upptrampade, vattenmättade massor.
2. Forma ytan med en svag lutning så att vatten kan rinna bort. Undvik gropar där vatten blir stående.
3. Lägg geotextil som skiljer undergrunden från bärlagret. Duken minskar risken att stenmaterialet pressas ner i leran.
4. Fyll på med ett stabilt bärlager av lämpligt krossmaterial och packa det i lager. Ett för tjockt lager som inte packas ordentligt blir instabilt.
5. Avsluta med ett slitlager av finare, dränerande krossgrus. Ytan ska vara fast men inte bestå av stora, vassa stenar.
6. Kontrollera kanterna efter några veckor och fyll på där hästarna börjar gräva ur materialet.

Materialvalet behöver anpassas till jordart, grundvatten, klimat och hur många hästar som använder ytan. Geotextil är inte en ersättning för korrekt schaktning eller dränering. Om vatten står kvar under bärlagret kommer även en välbyggd yta till slut att ge vika. Vid större anläggningar är det klokt att ta hjälp av markentreprenör med erfarenhet av hästhagar. Undvik material med vassa kanter, glas, metall eller annat som kan skada hovar och karleder.

Smarta foderplatser som minskar markslitaget

Foderplatsen blir snabbt den mest belastade punkten i en hage. Hästarna återkommer många gånger per dygn, trampar runt medan de äter och samlas ofta tätt. En rullande foderstation, till exempel en flyttbar foderhäck eller ett nät på en stabil plattform, kan flyttas innan marken blir söndertrampad. Flytta stationen mellan flera förberedda platser och undvik att placera den nära grind, vatten eller ligghall om alla funktioner då hamnar i samma leriga zon.

Ett permanent foderbord kan vara praktiskt i en större, hårdgjord utfodringsyta. Det ger ordning, förenklar rengöring och kan minska risken att foder hamnar direkt i leran. Nackdelen är att samma plats belastas hela säsongen och därför kräver genomtänkt dränering. Flyttbara foderhäckar ger större flexibilitet och kan minska lokalt slitage, men de måste stå stabilt, flyttas regelbundet och kontrolleras så att inga nät, kanter eller beslag kan fastna i hästens ben.

Oavsett lösning ska foderrester och gödsel tas bort regelbundet. Kontrollera också att alla hästar kommer åt fodret utan att behöva stå med en hov i ett djupt lerhål. Vid grupphållning behöver svaga eller ranglåga hästar kunna äta utan att trängas. Flera mindre foderplatser kan därför vara bättre än en enda stor, förutsatt att de placeras på säkra och dränerade ytor.

Skapa en hållbar hagrutin innan frosten kommer

Den bästa höstrutinen kombinerar markkontroll med daglig ben- och hovvård. Gå igenom hagen efter kraftigt regn och efter perioder med frost och tö. Markera nya svackor, hala partier och platser där hästarna sjunker djupt. Små insatser, som att flytta en vattenbalja eller fylla igen en grop, kan förhindra att en hel zon förstörs.

• Kontrollera grindhål, gångstråk, foderplatser och området framför ligghallen.
• Se till att vatten inte rinner från tak eller hårdgjorda ytor in i hagen.
• Flytta foderstationer innan marken blir blank, djup och vattenmättad.
• Visitera ben och hovar när hästen tas in, även om den rör sig normalt.
• Torka karlederna varsamt och undvik att riva bort skorpor eller skrubba irriterad hud.
• Kontakta veterinär vid hälta, kraftig svullnad, värme, djupa sår, var eller utebliven förbättring.

Glöm inte att en häst kan ha ont utan att visa tydlig hälta i hagen. Ömhet i karleden, hovarna eller senorna märks ibland först när hästen ska vända, lyfta en hov eller gå på fastare mark. Daglig kontroll gör det möjligt att agera innan ett litet hudproblem blir en långvarig infektion eller innan överbelastning utvecklas till en allvarligare skada.

Gör markinvesteringarna i god tid, helst innan höstregnen och tjälen begränsar arbetet. Börja med de mest belastade zonerna och bygg sedan ut efter behov. En korrekt dränerad och hårdgjord passage skyddar inte bara hästens ben. Den förenklar mockning, foderhantering och tillsyn under hela vintern. När marken planeras tillsammans med hästarnas beteende blir hagen säkrare, torrare och mer hållbar för både djur och verksamhet.